Ahmed ler mitt i stormen

Ahmed Yilmaz

Turkiska Ahmed

Ahmed ler mitt i stormen

Ahmed var på väg mot det muslimska ledarskapets topp. Men Jesus kom emellan. Sedan hans omvändelseberättelse hamnade i media, har hot och trakasserier blivit en del av vardagen i Istanbul. Ändå är han lugn och trygg i att Gud har allt i sin hand.

Ahmed klickar fokuserat på mobiltelefonen, lätt tillbakalutad i hotellrummets enda stol. På sängkanten sitter Özgur, hans jämnåriga vän som var en viktig person på vägen till Jesus. Under den kommande timmen berättar Ahmed sin 24-åriga livshistoria som tar sin början i en by i sydöstra Turkiet.

Ahmed växte upp i miljö starkt präglad av föräldrarnas muslimska tro. Han beskriver uppväxten som tuff, vilket gjorde att han som 15-åring flyttade med sin äldre bror till Istanbul för att jobba i en textilfabrik. Flytten blev inte vad Ahmed hade hoppats på och de pengar han försökte spara, tog hans bror ifrån honom. En långvarig tarmsjukdom tvingade Ahmed att flytta tillbaka hem till familjen och efter en månads sjukhusvistelse gjorde han vad familjen ville och började utbilda sig till expert på Koranen. Den som avslutar utbildningen får i muslimsk tradition ta med sig tre personer till himlen och be för ytterligare 70 personers räddning.
– I utbildningen lär man sig att memorera hela Koranen utantill på arabiska. Eftersom jag inte hade läst Koranen på arabiska tidigare, tog det fyra månader att bara lära mig språket.

Koranskolan var långt ifrån en dans på rosor. Ju längre tiden gick, desto hårdare blev ledarnas behandling av eleverna.
– Vi kunde bli slagna för vad som helst, bara att vi skrattade. Hela armen var röd av slag och vi brukade springa till en vattenkälla på gården för att kyla ner våra sår. Jag fick både andliga och fysiska sår under den här tiden.

Men att hoppa av skolan var inte lätt. Hans pappa var vän med en av lärarna och alla runtomkring skulle tycka att han var galen om han gav upp möjligheten att bli en skriflärd. Efter fyra år, då han hunnit memorera halva Koranen, berättade en vän på skolan att han tog medicin för sina psykiska problem vilket blev en tankeställare för Ahmed.
– Jag frågade honom vad människor tycker, men han sa att han inte brydde sig. Då bestämde jag mig för att jag också skulle gå till en psykiatriker och efter det hoppade jag av skolan.

Något år senare hörde samma vän av sig och berättade om en kristen teve-kanal han kollat på. Tillsammans satte de sig klockan tre på natten för att se på ett av Kanal Hayats program. Av ren nyfikenhet ringde Ahmed dagen efter upp en av kontaktpersonerna på kanalen, men när personen ville träffa Ahmed avvisade han bestämt förslaget.
– Den bild jag hade fått av kristna var att de var mördare, våldtäktsmän och imperialister.

Trots det kunde Ahmed inte låta bli att fem månader senare gå ner till en telefonautomat i byn och ringa upp numret igen. Den här gången bestämde de träff.
– Jag såg till att ingen följde mig och när vi sågs läste han från första Mosebok för mig och gav mig Bibeln som gåva. Men när jag kom hem tyckte jag att det inte var rätt att ha både Koranen och Bibeln hemma så jag eldade upp Bibeln. Men det märkliga var att framsidan, där orden ”goda nyheter” stod, inte brann upp.

Det gick ytterligare ett halvår och Ahmed ägnade ingen tanke åt kristendomen, förrän han en dag fick ett automatiskt sms-utskick från Kanal Hayat. Han ringde upp kanalen och avsade sig fler utskick, men tanken på kristendomen var åter väckt. Han var nu på jakt efter arbete och tänkte att det inte kunde skada att fråga pastorn i byn om han kunde be för ett jobb. Tre månader senare hade han fått en anställning i Istanbul. Ahmed var fortfarande skeptisk och misstänksam mot kristna, men trots det ringde han upp Kanal Hayat och bestämde möte med några kristna från en lokal församling.
– De hämtade upp mig i en taxi och jag var övertygad om att de skulle döda mig. Men vi satt ner och drack té och de bjöd in mig till ett möte på tisdagen. Jag hade fått höra att kristna var den värsta typen av människor, men de som jag träffade var vänliga, varma och omtänksamma personer.

Den tisdagen tog Ahmed emot Jesus.
– Jag kom dit och pastorn var inte amerikan, så därför blev jag kristen, skämtar Ahmed, men fortsätter allvarligare:
– Det var svaren som jag fick under mötet med personerna i caféet. Som muslim visste jag att Jesus var den största av människor, men inte att han var frälsaren. När de förklarade hans död och uppståndelse stämde det för mig.

En av personerna som Ahmed mötte i caféet var Özgur. Han skiner upp vid minnet av deras första möte, där han sitter på hotellrummets sängkant. Efter omvändelsen fick Ahmed smaka mer av Guds nåd, när han mirakulöst blev fri från sin psykofarmaka. Men snart skulle han också få känna av kostnaderna av sitt beslut. Familjen bestämde sig för att helt bryta med honom och efter att en lokaljournalist från hembyn snappat upp hans vittnesbörd på Kanal Hayat och spritt det i lokalpressen, ökade trycket mot honom.
– Jag tror att ungefär sju miljoner från mitt område har hört mitt vittnesbörd och jag fungerar som ett varnande exempel. Flera personer har hört av sig och sagt att de ska döda mig.

Trots dödshot och trakasserier är Ahmed fast besluten att fortsätta resan med Jesus och de andra kristna i församlingen i Istanbul. En speciell händelse bär Ahmed de dagar då det är tufft. En händelse som inträffade efter att han under veckor frågat Gud varför han valt att visa sig för just honom.
– I en dröm hörde jag Jesus säga ”du är min”. Han sa att han skrivit mitt namn i himlens bok. ”Ja, men varför valde du mig?” frågade jag honom. ”Kolla, ditt namn är i min handflata”. När jag vaknade var jag genomsvett. Tre timmar senare gick jag till kyrkan och tittade av någon anledning i min handflata och kunde väldigt levande se mitt namn. Fortfarande, ser jag tydligt mitt namn varje gång jag tittar i min handflata.

  • 2016-01-12