Bibelsmugglare berättar hemlighet

RUMÄNIEN. Under 80-talet bedrevs ett unikt och noga planerat samarbete för att smuggla in biblar till förföljda kristna i Rumänien. En av dem som under många år arbetade med smugglingen var Esko. I dag vågar han berätta hur det gick till och varför han riskerade fängelse för att sprida evangeliet.

Känslan av att veta att biblarna hade ommit fram till pastor Mircu går inte att beskriva. Hade poliserna passerat 30 sekunder tidigare hade Mircu hamnat i fängelse och förmodligen inte överlevt. Jag gjorde ett stort misstag, men med Guds hjälp fungerade det i alla fall, säger Esko. Den långa finländaren var bara 19 år när han åkte på den första smuggelresan till Rumänien. Men det skulle komma att bli många fler resor för Esko. Under 1980-talet samarbetade bland annat Folkmissionen i Finland, OM och Ljus i Öster (dåvarande Slaviska Missionen) för att smuggla in biblar till förföljda kristna i Rumänien. Biblarna transporterades i specialbyggda lastutrymmen på finska lastbilar från Sverige genom Europa. Det har nu gått 30 år sedan Esko överlämnade biblarna till pastor Mircu, men han blir fortfarande rörd till tårar när han berättar om det som hände.

Det är våren 1986. Allt planeras in i minsta detalj. På ett kontor i Österrike lär sig Esko och hans vän memorera vägbeskrivningar och kartor i Rumänien. Därefter tar de sig in i landet som turister i en husbil och parkerar på en rastplats i en gömd kurva vid en landsväg utanför byn Boita. För att fylla upp lastplatsen har flera andra okända så kallade ”turister” gjort samma sak. Även de är där för att hämta biblar. Mitt i natten anländer lastbilen. Esko och hans vän tar sin del av de gömda biblarna i lasten och kör snabbt mot staden Sibiu. Esko vet att han ska åka till en stor parkering några hundra meter från pastorns hem. Från parkeringen ska han därefter gå under en bro, förbi en fabrik och sedan till höger. Första huset på höger sida – dit ska han. Men när de närmar sig parkeringen ser Esko att det står flera polisbilar på platsen.

I stället för att sakta ned och fundera på bästa alternativa lösning ställer han sig på gasen och kör hela vägen fram med skåpbilen till pastorns port. Den är låst. När Esko hoppar över muren in till pastorns gård börjar vakthundarna att skälla. Paniken kryper sig allt närmare inpå Esko. Har han väckt grannarna? Kommer polisen att komma? Slutligen öppnas dörren där pastor Mircu står. Han är en äldre man som tillbringat flera år i fängelse på grund av sin tro. Behandlingen i fängelset har påverkat honom fysiskt och Esko tycker att han ser svag ut. Sekunder senare, när Esko förklarat att skåpbilen med biblarna står utanför porten, bleknar pastorn ytterligare. Mircu skyndar för att öppna porten och Esko kör in skåpbilen på uppfarten. Plötsligt signalerar pastorn att de ska vara helt tysta. Direkt efter att porten har stängts passerar tre befäl utanför. Esko kan se dem över porten. Hans hjärta dunkar hårt när befälen går förbi utan att se dem. Esko pustar ut och tackar Gud för att han gripit in.

– Den dagen gjorde jag mitt största misstag. När jag såg poliserna på parkeringen glömde jag bort allt jag lärt mig. Jag borde ha kört vidare till nästa stad och försökt igen dagen därpå. Det var för riskfullt att åka hem till pastorn direkt, säger Esko. Det var egentligen Eskos pappa som först inspirerade honom att börja smuggla biblar. Hans pappa transporterade timmer i stora lastbilar i Finland och började samarbeta med missionsorganisationerna för att frakta biblar. Esko hade länge drömt om att bli lastbilschaufför, men han hade också upplevt en stark kallelse att tjäna Gud redan när han var 15 år. Redan innan han tog lastbilskörkort började han därför hjälpa till med bibelsmugglingen.

– Ledarna i organisationerna kände till alla olika delar. Men för att skydda oss som smugglade fick vi bara den information som var nödvändig. Jag visste att jag skulle vara på en viss plats vid ett visst tillfälle och frakta biblar. Men jag fick inte veta vad som skulle hända med biblarna sedan. Personer jag mötte fick inte fråga mig var jag fick biblarna från och jag fick inte fråga dem vart de skulle vidare. Men med åren fick Esko vara med och se det mesta. Han både fyllde och körde lastbilarna med biblar. Hemma i Finland var han med och såg hur de hemliga facken i lasten tillverkades. Varje bil lastades med färdigkonstruerade väggar till modulhus. De stod tätt packade, utan någon insyn. Men de väggar som stod i mitten var ihåliga. Tillsammans bildade de ett stort tomrum mitt i lastutrymmet.

– Det fanns ett hemligt sätt att komma in i det utrymmet, som vi fortfarande inte kan avslöja. På så sätt kunde vi lasta in och ta ut paketen med biblarna, berättar Esko. Från Finland åkte lastbilarna med båt över till Sverige. Och nere i Skåne väntade ett stort lager med packade biblar på en bondgård. Under nätterna arbetade utländska volontärer med att packa och märka bibellådorna med kodade meddelanden. Under dagarna hjälpte volontärerna till på en potatisodling.

– Klockan brukade vara runt sju på kvällen när vi kom till lastningsplatsen. Vi lastade bilarna snabbt och såg till att vara ute ur staden innan solupp-gången. Bibelpaketen var tvungna att vara exakt rätt storlek för att det inte skulle bli något luftutrymme kvar i lastbilen. Eftersom vi bara åkte igenom Sverige kontrollerade inte myndigheterna lasten lika noga. Men det var värre vid rumänska gränsen. Från Sverige åkte lastbilarna med båt över till Polen. Därefter genom Tjeckoslovakien och Ungern ned till rumänska gränsen. Samtidigt åkte ungdomar och unga vuxna som turister in i Rumänien från olika håll för att möta upp lastbilarna på någon gömd rastplats mitt i natten. Därifrån spred de biblarna till kristna i landet. De smugglare som åkte fast hamnade på gränskontrollanternas ”Svarta lista” och förbjöds återvända in i landet. Andra hamnade fängelse. Hårdast straff fick de kristna rumäner som upptäcktes ta emot biblar, berättar Esko.

– Flera år senare träffade jag en bibelsmugglare som åkte fast. Han fick tre år i fängelse. När jag frågade honom om det var värt det svarade han att i jämförelse med en evighet i himlen var tre år en väldigt kort tid. Men jag vet att det var svårt. Tre år i ett kommunistiskt fängelse är ingen dans på rosor. Uppdraget i Rumänien var farligt. Det visste alla. Men det var värt risken, menar Esko. Han kan närmast beskriva det som att ha avslutat ett maratonlopp och vunnit guldmedaljen.

– Jag vet inte vad som hände med biblarna. Men jag vet att de kristna fortsatte att fråga efter fler – och då tror jag att det är vårt ansvar att hjälpa dem. Som efterföljare av Kristus tillhör vi samma familj och då måste vi ta hand om varandra.

SAMARBETE:

Under 1980-talet samarbe-tade Ljus i Öster (dåvarande Slaviska Missionen) med flera missionsorganisationer i Europa för att smuggla biblar och kristen litteratur till Rumänien. Några av dessa organisationer var Folkmissionen i Finland och OM. Åren 1983 till 1989 skedde 15 smuggelresor till Rumänien. Vid varje resa fraktades mellan 15-16 ton litteratur gömda i väggar-na på modulhus lastade på stora lastbilar. Biblarna fraktades från Sverige till Rumänien. Lastbilschaufförerna fortsatte sedan sin resa till Grekland och Cypern där de sålda modulhusen lastades av. De falska, tomma modulhusväggarna förstördes. På så sätt fanns inga bevis på att någon smuggling förekommit.