Hoppa till innehåll

Boloroo träffade missionerande svenskar – fick sitt liv förvandlat

Boloroo från Mongoliet hade aldrig hört talas om Jesus, när en församling startades i våningen under.

På 1950-talet upptäckte man stora kopparfyndigheter i norra Mongoliet. 1974 exploaterade man fyndigheterna och staden Erdenet började byggas upp. Idag är det landets näst största stad med omkring 100 000 invånare och gruvbolaget är bland de största kopparbolagen i världen. Inkomsterna bidrar till en stor del av den mongoliska statens inkomster.

På den tiden var Mongoliet en sovjetisk ”lydstat” och staden fick ett typiskt ryskt, grått och trist, utseende. Bland dem som tidigt flyttade dit från huvudstaden Ulan-Bator var Boloroos familj. Hennes pappa var militär och fick order om att flytta för att bli chefstekniker för de stridsvagnar som placerades i Erdenet. När de flyttade dit 1980 var Boloroo bara sju år gammal.

– Fem år senare dog min pappa i en sjukdom och mamma lämnades ensam med sex barn, berättar hon.

Bara några år senare drabbade sorgen åter familjen. Hennes äldsta syster dog i barnsäng, endast 23 år gammal. Barnet hon födde överlevde och då adopterade hennes mamma det.

– Efter det började folk säga att det var för mycket död i vår lägenhet, så mamma tog oss med och flyttade till en annan lägenhet.

Några år senare startades den första evangeliska församlingen någonsin i Erdenet – i våningen under. I januari 1993 höll församlingen, som startats av två svenska pionjärer, sitt första möte med ett gäng tonårsflickor.

– Det visade sig också att svenskarna blev mina engelsklärare på universitetet. Det var som att jag inte skulle kunna komma undan. Efter att ha träffat ungdomarna på väg ut och in till församlingen under några månader och hört sången genom vårt golv bjöd jag och min syster in några av dem  för att de skulle berätta för oss vad det handlade om.

På 1980-talet talade man om två länder som helt stängda för kristendomen. Det var Albanien och Mongoliet, där man inte visste om det fanns några kristna överhuvudtaget. Innan Mongoliet blev fritt i samband med Sovjetunionens fall hade knappast någon hört talas om Jesus. För Boloroo och hennes syster var allt nytt, men de blev kristna redan första kvällen.

– Efter det har mina andra systrar och min mamma också blivit kristna. Min syster har arbetat tillsammans med mig på vårt missionscenter och är gift med vår pastor.

Boloroo blev snabbt aktiv i församlingen och blev dess kassör. Efter två år som kristen kom hon som 22-åring med i äldsterådet. Efter att ha utexaminerats som engelsklärare från universitetet gick hon en lärjungaskola på Taiwan.

– En tid efter att jag kommit tillbaka startades 1998 Mongolian Mission Center, MMC, och jag blev en av medarbetarna. Under tio år hade jag ledarskapet, berättar Boloroo.

– Vår målsättning är att utbilda pionjärer som planterar nya församlingar, både i Mongoliet och i andra länder. Hittills har vi skickat ut ett 100-tal personer som arbetat i minst ett år, många mycket längre. Men vi är inte ensamma, vi gör det här tillsammans med andra organisationer som bär på samma målsättning.

Fyll i din e-postadress nedan så skickar vi ett mejl så fort något nytt händer!

Ja, jag vill få uppdateringar!

Fler artiklar

Andliga varelser på en mänsklig resa

Ungdomarna profeterar och ber om befrielse

Bibelöversättare – anonyma hjältar