Han ropade efter Gud mitt i snökaoset

– Jag växte upp i en typisk sovjetfamilj. Vi gick aldrig till kyrkan, även om vi var ortodoxa georgier, berättar David Dzebisashvili från Georgien.

När han var elva år gammal föll Sovjetunionen samman och Georgien blev fritt. Men långt ifrån allt blev frid och fröjd. Ryssarna ströp eltillförseln så landet blev mörkt och kallt. Olika etniska grupper utkämpade ett inbördeskrig.

– Det var tufft att växa upp under de åren. Skolorna fungerade inte riktigt och jag blev liksom alla mina kompisar lite vild. Vi prövade på det mesta.

En granne dog och frågorna om livets mening trängde sig på. Innerst inne trodde David att det nog fanns en Gud och en gång när han var 14 år var han uppe i bergen och högg ved. Med en säck ved på ryggen vandrade han de tio kilometrarna hemåt i 30 cm djupsnö. Han frös och var trött och slut. Han grät och frågade Gud: ”Är det det här du har skapat mig för?”

15 år gammal hade han knappast varit i en kyrka, än mindre hört någon berätta om frälsningen i Jesus Kristus. Då fick han höra rykten om att en av kompisarna i kvarteret, den tre år äldre John, hade blivit kristen.

– Jag blev nyfiken, men vågade inte gå och besöka honom. Alla andra kompisar hånade honom för att han blivit kristen. Andra sa att han bara hade fejkat för att bli frisläppt från ungdomsfängelset.

Ungefär samtidigt hade det flyttat in en ny familj i Davids trappuppgång. En dag berättade någon för David att de var lika tokiga som John, de var också kristna.

– Jag blev glad. Nu kunde jag träffa en kristen och få reda på mer om Gud utan att mina kompisar behövde se mig. Jag gick genast upp och knackade på, berättar David.

Den kvällen samtalade David och den 20-årige sonen länge om Jesus, synd, den Helige Ande, himmel och helvete. David ville bli frälst och de bad en frälsningsbön tillsammans. De hade pratat om den Helige Ande och David sa att nu ville han ha Anden också.

– Gå hem och be! uppmanade han David.

Det gjorde David när han lagt sig i sin säng. Guds kraft kom över honom, men han fattade inte vad som hände utan blev rädd.

– Då bad jag Gud stoppa det hela. Han kunde få fortsätta i morgon i stället, berättar David.

David gick till skolan, men kunde inte koncentrera sig. Han skyndade sig i stället till sin kriminelle kompis John. Han frågade honom: ”Tror du på riktigt eller fejkar du bara?”

– Jag tror på Jesus, han lever och är verklig, svarade John.

Då berättade David om sin upplevelse. John ringde till några bröder i kyrkan och snart var det tio personer där som började be för att David skulle få uppleva de Helige Ande.

– De bad i tungor och öste på. Till en början tyckte jag det var lustigt, men efter ett tag började jag också be på ett språk jag inte kunde. Det höll på i flera timmar. Samma kväll gick David på sitt livs första gudstjänst.

– Ända sedan dess har jag velat ära Gud med mitt liv, säger David.

David har gått en missionsbibelskola, studerat teologi i två år samt gått en termin på InterConnect i Mariannelund. I dag driver han ett kristet bokförlag som har översatt och gett ut många titlar på georgiska. Han ger också ut en systertidning till Ljus i Öster på georgiska. Dessutom är han pastor i en utpostkyrka inom den stora pingstförsamlingen i Tbilisi och inte minst Ljus i Östers koordinator i Kaukasien-regionen.

– Tänk att Gud letade upp och frälste mig utan att jag hade varit i en kyrka och utan att någon hade sökt upp mig för att vittna. Men jag hade en längtan och den besvarade Han.

FOTNOT: Mannen på bilden är inte densamma som i artikeln.

  • 2018-01-03