​0,0002%
​Tänk dig hela din stad utan någon kristen...

Bilen kör oss i rasande fart på slingriga vägar, på väg mot en bergsby i norra Kaukasien. Utan fungerande bilbälten är det bäst att hålla i sig. Flera gånger försöker vi uppmärksamma vår chaufför på att det inte är nödvändigt att köra riktigt så fort som han gör. Men då hans engelska inte är bra, svarar han bara med ett leende. Det är frustrerande att inte kunna kommunicera, speciellt då man vill undvika en olycka. 

Plötsligt saktar han in. Trafiken tätnar och avslöjar att vi är på väg in i en stad. Medan bilen passerar bilar och byggnader berättar vår chaufför med eftertryck att i den här staden finns det, så vitt han och de andra i landet vet, inte en enda kristen. 

Vi googlar på stadens namn och ser att den har en befolkning på mellan 60- och 70 000 invånare. Under de senaste 20 åren har missionärer skickats ut för att bosätta sig i staden vid två tillfällen. Vid det första tillfället dödar stadens invånare missionären, vid det andra ser de till att sätta press på honom tills han lämnar. 

Hjärnan börjar snurra. Mellan 60- och 70 000 personer, och inte en enda känd kristen! I jämförelse handlar det om en medelstor svensk kommun. Tänk dig Norrtälje, Varberg, Östersund- eller kanske Vetlanda och Värnamo tillsammans, utan en enda kristen. Föreställ dig staden där du bor. Inte en enda kristen. 

Medan vår chaufför återigen trycker plattan i botten på väg mot vårt aktuella mål och staden försvinner i backspegeln, kan jag inte släppa tankarna som bitit sig fast i mig. Inom mig formar sig en bön: Gud sänd arbetare till din skörd! Herre öppna en dörr för evangeliet in i denna stad! Parallellt med bönen arbetar mina tankar på högtryck. Vilket ansvar har vi i Sverige för att det finns städer runt omkring i världen utan någon kristen närvaro? Vad kan vi göra? Vad bör vi göra?

Jag drar mig till minnes en predikan av John Piper, amerikansk pastor och teolog. Utifrån missionsbefallningen i Matteus 28 säger han att det bara finns tre möjliga svar som en kristen kan ge på Jesu uppdrag: Antingen går man, eller så sänder man, eller så är man olydig. Som kristna i Sverige har vi ett ansvar för de onådda städerna i Kaukasien. Vill vi lyda så behöver vi antingen själva gå eller sända någon annan. Inte alla kan gå. Inte alla bör heller gå. Inom Ljus i Öster menar vi att det är de inhemska som vi framför allt ska stötta, om det finns några. De har nämligen ett försprång. De kan redan kulturen och språket, därför har de möjlighet att nå in på ett annat sätt än vad vi svenskar har chans att göra. Men vi kan alla vara med och sända. Vi kan alla ta ansvar för att be för de onådda folken, och be att Gud ska sända arbetare till sin skörd. 

Medan bilen kör vidare i hög fart blir mina funderingar allt mer personliga. Hur mycket av min bönetid präglas egentligen av fokus på onådda folk? Hur mycket av mina pengar ger jag för att städer som den vi just passerat kan bli nådd av evangeliet? Vilka justeringar kan jag göra? Tankarna leder mig återigen in i en bön: Gud hjälp mig!

/ Magnus Lindeman
Direktor, Ljus i Öster