Auschwitz-överlevare: Nordkoreas läger är värre än nazisternas

Luften är kylig och landskapet öde. Den undernärde 14-årige pojken leds längs med stängslet och känner hur kölden omsluter huden. Det är mitt i vintern, -15 grader, och han är klädd i trasor, men han är van vid köld vid det här laget. Shin Dong Hyok föddes i det här koncentrationslägret – Läger nr 14 i Kaechon, Nordkorea. 
Det är ingen vanlig dag i pojkens liv. Han ska snart bevittna sin mammas och sin brors avrättning. Han kommer känna rädsla, men det finns inga känslomässiga band mellan honom och hans mamma. Det var han som hörde deras flyktplaner, det var han som berättade, och när man berättar får man mat. Bredvid honom sitter hans pappa med tårfyllda ögon. 

Det sägs att medkänslighet, tårar och lyckokänslor sällan finns bland de som växer upp i dessa läger, men fortfarande kan uttryckas bland de som hamnat här mitt i livet. De som ”försvunnit” utan rättegång. 130 000 människor beräknas vara dömda till ett liv i koncentrationsläger. Många fångar har hamnat där på grund av sin kristna tro. En del vet inte ens om vad de anklagas för. Dessutom döms man inte ensam, utan tre generationer får stå till svars, eftersom släkten anses vara ”infekterad”. 

Auschwitz-överleveraren Thomas Buergenthal beskriver Nordkoreas läger som ”lika fruktansvärda eller ännu värre” än nazisternas koncentrationsläger, som han fått genomleva. Han satt med i kommittéen The International Bar Association War Crimes Committee som konstaterade att Nordkorea begår 10 av de 11 brotten mot mänskligheten. Kristna utsätts för särskild grymhet eftersom de ses som reaktionära. 
Nordkoreanska desertörer har vittnat om hur nyfödda bebisar matats till vakthundar, om avrättning av de som ätit gräs för att släcka sin hunger, konstanta och brutala våldtäkter på kvinnor i alla åldrar, tvångsaborter genom injektioner av motorolja och ändlöst med våld och tortyr. En förrymd fånge berättar om hur man först tvingat människor att gräva sin egen grav, för att sedan låta dem stå och vänta tills någon slog dem i bakhuvudet med en hammare ända tills de döda föll ner i graven. Och medan glada ledare skakar hand på TV blir lägren allt fler. 

Det finns ingen frihet i Nordkorea. Inte heller utanför fånglägren. Livet präglas av kontroll, hårt arbete och hunger. Men även om det inte finns frihet i Nordkorea, så tror vi att där Guds ande är, där är frihet. Om vi kan förmedla Guds ord till folket så kan vi ge frihet och hopp till nordkoreanerna. 

Vi har tidigare smugglat in biblar och fått rapporter som bekräftar att de gjort precis detta. En man skickade ett handskrivet tackbrev och en nål med Kim Jong-Ils ansikte som har varit tvungen att bära varje dag. Nu har mannen funnit en frälsare som satt honom fri. 
– Jag kommer inte bära den nålen längre som en avgudabild av någon som inte är gud, sa han.

Det är svårt att få tag i en bibel och ännu svårare att behålla den. Därför har digitala biblar som ser ut som något annat, tagits fram. De har lång batteritid utan att laddas, den längsta upp till 7 år, men de som befinner sig i koncentrationsläger har ändå haft 0 % chans att få en bibel. Tills nu. Nu är vi redo att smuggla in hologrambiblar som producerar sin egen ström och projicerar Bibeln. Exakt hur de ser ut och fungerar kan vi inte berätta av säkerhetsskäl, men när man håller i den tror man knappt att det är sant att denna lilla apparat kan rymma Guds ord. Vi är övertygade om att den här unika Bibeln har en lika unik uppgift. 

Förra året distribuerade vi 2000 digitala biblar till Nordkorea, och lika många i år – tack för att du som understödjare möjliggör detta.

  • 2019-08-19