I området kommer många barn från fattiga familjer. Många av föräldrarna är arbetslösa och både röker och dricker. En del av barnens föräldrar är döda, eller också lever en av föräldrarna, men denne är missbrukare. Det innebär att barnen inte alltid får mat hemma. I de flesta hem saknas rinnande vatten och misären är stor. Nicu och Elena har kommit att fungera som extraföräldrar, och försöker möta barnens behov utifrån ett helhetstänk:

1. De ger barnen Jesus.

2. De hjälper till att uppfostra barnen som, på grund av hemförhållanden, kan vara ganska vilda.

3. De ger barnen mat och kläder.

4. De hjälper barnen att lära sig läsa och skriva.

De har nu kontakt med runt 50 barn, men har fått hjälpa många fler. Det är genom bland annat fritidsaktiviteter och smörgåsutdelning som antalet barn ökat. I somras hade de ett sportläger med 45 barn. Flera av barnen kommer från starkt muslimska familjer, men alla fick höra om Jesus under lägret. Detta är ett av alla de sätt de evangeliserar på.

– Ibland går vi ut i parken och sjunger kristna sånger med barnen. Ibland har barnen gått omkring och berättat om Jesus för andra barn. Folk blir väldigt förvånade när turkiska barn sjunger om Jesus, berättar Nicu.

De berättar om hur en vanlig vecka ser ut:

1. Hembesök – Vi besöker människor som är kopplade till församlingen, men också andra som inte känner Jesus.

2. Evangelisation – Vi försöker hela tiden möta nya människor och berätta om Jesus för dem.

3. Aktiviteter – På lördagar har vi samlingar där vi lär människor att be och sjunga lovsånger, och att skriva, rita eller räkna matte.

4. Gudstjänster – På söndagar har vi gudstjänster.

Nicu och Elena går den extra milen och skjutsar barnen. De börjar vid 10 på söndag morgon, och när sista lasset med barn är framme vid 12 kan mötet börja. Efteråt är det dags att köra hem barnen, och de är klara vid 15. Många gånger är det upp till 20 barn i minibussen. De berättar att minibussen var ett stort bönesvar, då Volvon de hade innan var för trång. Tillsammans med barnen började de be och fasta för en minibuss. Barnen fastade från godis och andra saker. Med Guds ledning fick de tag i rätt minibuss, och Ljus i Östers givare hjälpte till med finansiering.

– Var och en av barnen ser nu minibussen som sin egen. De är så stolta. Det har varit en riktigt god upplevelse för dem då de har förstått att Gud svarar på deras böner. Vid ett tillfälle fick Nicu, Elena och barnen inbjudan att hålla i ett julspel på en turkisk skola med muslimska elever. Alla var laddade, men övningarna var också en stor utmaning för barn som har svårt att lära sig saker i skolan.

– Vi hade ingen aning om hur många som skulle se vår "lilla föreställning", vi tänkte oss kanske ett 30-tal, men då vi kom till skolan väntade 200 barn i gymnastiksalen. När "våra barn" såg alla barn blev de oroliga och sa till mig att "nu behöver vi be". De tog varandras händer, ställde sig i ett hörn och bad att Jesus skulle hjälpa dem sjunga bra och inte vara rädda. Själv blev jag oerhört glad att barnen självmant förstod att de behövde be. Alla gjorde ett fantastiskt jobb och barnen på skolan fick höra att Jesus är världens frälsare.

Nicu berättar att de har flera böneämnen. Det hoppas kunna köpa en tomt och bygga kyrka på, då det skulle bli mycket billigare än att hyra.

 – Vi ber också att Gud ska sända fler till oss som kan utföra det arbete vi gör idag och att församlingen ska växa till 20 vuxna medlemmar. Visionen är att senare kunna plantera fler församlingar. Gud gör stora saker i små människor. Nicu och Elenas trofasthet och närhet till familjerna påminner oss om varför det är så viktigt att stötta lokalt. ”Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.”