Sasha är med när livet händer
Här vill vi berätta för dig om ett speciellt projekt. Vi vill berätta om starka barn, modiga föräldrar och de uthålliga volontärerna som följer med Jesus in på en barncanceravdelning i Sibiren. En satsning som på en och samma gång både krossar och värmer våra hjärtan.
Femåriga Sonya får syn på Sasha. Hon kastar sig upp i hans famn och kramas tills han nästan tappar andan. En oväntad vänskap har uppstått mellan en liten tjej som kämpar för sitt liv varje dag, och en man som valt att visa Jesu kärlek där behoven är som störst.
– Det kan verka litet, men vår vänskap har gett henne styrka. Tack Gud! säger Sasha. Sasha hälsar på Sonya ofta – hon är en av de 300 tappra barn som hans team fått hjälpa de senaste åren. Varje vecka kommer teamet med volontärer till canceravdelningarna för att lyfta barnen ur den känslomässiga krasch som sjukdomen drar ner dem i, och förmedla stunder av glädje. För en timme får de glömma anledningen till varför deras hår faller av och munskydden som täcker deras ansikten. De får fly de smärtsamma behandlingarna in i lek, hopp och liv. Tillsammans spelar de spel, promenerar, pysslar och pratar om Jesus. En gång i månaden slår teamet till lite extra och bjuder in underhållare, och serverar ett smörgåsbord fullt med godsaker. Teamet fyller även på med fler leksaker i kartongen som fått namnet "Tapperhetslådan". Ur den får barnen välja en ny leksak efter sina behandlingar.
"Läkarna vittnar om att
barnens testresultat alltid
ser bättre ut efter våra besök"
– Läkarna vittnar om att barnens testresultat alltid ser bättre ut efter våra besök, säger Sasha. Vilket var en glad överraskning för teamet. Luftföroreningarna ökar antalet cancerpatienter i regionen. Behoven är stora, och medan sjukhusen tar hand om den medicinska vården så behövs fortfarande den känslomässiga och andliga vården.
– Som Kristus fanns där för de sjuka, finns också vi, säger Sasha. När Sasha och hans familj flyttade hit började han med att ge äktenskapsrådgivning. Men paren som kom bar på utmaningar som behövde mer än vad samtalen kunde lösa. De kom desperata och uppgiv-na, för deras barn var döende i cancer. Sasha följde därför Jesus ut ur kontoret och in på sjukhusavdelningarna. Nu hjälper de både barnen och föräldrarna, och bygger relationer som varar längre än sjukdomen.
Varför gör ni det här? Det undrar varje familj de hjälper. När den frågan ställs får de chansen att göra det de verkligen brinner för – berätta att de är frälsta och dela evangeliet.
– Genom att finnas där, investera tid och engagera oss i människors liv så vittnar vi om att vår Herre och Frälsare, Jesus, finns och älskar dem.


Lena vet vad det innebär att kämpa mot cancer
Föräldrarna vars barn är döende i cancer kan delas in i två kategorier, berättar Sasha:
1. De som undrar var Gud är i den här situationen.
2. De som är tacksamma för att Gud ger dem styrka nog att klara det de går igenom.
Sasha och hans team har funderat en hel del på vad de ska svara och hur de ska bemöta föräldrarna för att hjälpa dem få frid med Gud. Varje vecka arrangerar de en workshop där de anhöriga kan ställa sina frågor och närhelst behov uppstår så kommer Sasha för att möta barnet och dess föräldrar. Efter flera år på sjukhuset har psykologerna börjat rekommendera folk att ta kontakt med Sasha om de behöver en präst.
Sasha berättar att volontärerna mött många barn under den här tiden.
– De flesta av barnen som drabbats överlever, men en del kommer att dö, berättar han. Och sättet de möter döden på beror på om de har mött Gud eller inte. Teamet vill att barnen ska få frid med Gud – men vad säger man till ett barn som är döende i cancer? Sasha konstaterar att för ett barn betyder handling långt mer än ord.
Pojken Misha fick de följa under en lång process. Hans mamma Lena var ensamstående från en liten by, så när pojken skulle opereras i St. Petersburg följde Sasha med. Första operationen gick inte bra, så de fick göra om den. De gjorde en benmärgstransplantation från mamman och på grund av det blev hon sjuk och fick bo med Sashas familj ett tag. De fick ett speciellt band till familjen under den här resan.
Många blev involverade och hela kyrkan välkomnade dem med öppna armar och enades i bön för dem. Under processen fick både mamman och sonen lära känna Jesus. Efter en lång kamp och ändlösa sjukhusbesök fick pojken flytta hem till Jesus. Han blev bara 12 år gammal. Men för Sasha och teamet var uppdraget inte slutfört. De tog hand om begravningen och stod för kostnaderna, pappersarbete och tröst. De fanns med i allt. Familjens hyresvärd var inte troende men när de skulle få ordning på pappren började mamman berätta om sin tro. Då tog hyresvärden också emot Jesus.
Lena förlorade sitt enda barn, och det var som att hon förlorade hela livet.
– Hon behövde något att vara en del av, och genom Guds försorg kunde vi hjälpa henne igenom detta, säger Sasha. De hjälpte henne starta upp ett företag. Efter ett tag hände något stort. Lena ville vara med som volontär och idag är hon en ovärderlig tillgång i cancer-teamet. Hon kan dela råd och erfarenheter med föräldrarna på ett sätt som ingen annan kan. Hon vet vad operationerna innebär och kan förbereda föräldrarna för det som ligger framför. Teamet firar alla kristna högtider med familjerna och missar aldrig ett barns födelsedag. Om ett barn har särskilda behov av mediciner eller kläder, ser teamet till att fylla det.
– Ta emot min tacksamhet! Med er hjälp har vi redan kunnat göra så mycket gott. Vi har etablerat goda relationer med sjukhusadministration och läkare. Vi har vittnat om Guds kärlek och vi har visat hans kärlek.
Ge en gåva genom att swisha till nr: 900 36 25 eller via bankgiro 900-3625
Märk gåvan ”cancersjukhuset”
Läs mer om våra andra insamlingskampanjer här:
Ljus i Öster stödjer ytterligare 200 lokala missionärer.
Här kan du läsa mer om vad de har att berätta.

Vårt arbete
Läs om hur vi arbetar och vilka folkgrupper vi arbetar med.

Event
Se aktuella datum för kommande möteshelger och kampanjer

Missionspodden
Lyssna på berättelser om och lär känna våra missionärer från då och nu.

3 korta vittnesbörd från våra medarbetare

I ett halvår har vi kommunicerat med Muslimer via instagram och sociala medier. Jag kan ibland förundras över hur modiga människorna är som tar kontakt med oss. Många av dem har nu vi kunnat skicka en bibel till. Men det bästa är när vi får ge dem den personligen och prata med dem om Jesus.
Shamil ‧ Missionär i Kaukasien

Min mamma gav mig till buddhisttemplet och jag blev snabbt en uppskattad munk. Men med tiden insåg jag att av alla gudar man tillbe fanns det en vars namn vi absolut inte fick säga. Men i en dröm mötte jag denne Jesus och han sade "följ mig!". Min omvändelse möttes av starka reaktioner och munkarna försökte döda mig. Idag arbetar jag i den by jag växte upp och har sett minst 100 personer komma till tro de senaste åren.
Tenzin ‧ Missionär i Tibet

Jag kan inte föreställa mig en enda dag utan att jag berättar för någon om den Gud Jag tror på. Jag talar språket flytande och det är mycket viktigt att kunna språket för det inger respekt i denna kultur. Folket tänker, läser och skriver på sitt eget språk så vi måste föra evangeliet till dem på deras modersmål.
Yakub ‧ Missionär i Centralasien