Därför kan vi inte avslöja våra källor

Det har hänt att informationen i den här tidningen har läckt och hamnat i Jesus-fientliga regimers blickfång. Det gör att vi hela tiden behöver vara medvetna om vad vi kan skriva och hur vi ska hantera information, för att inte riskera missionärers säkerhet. Allt från arga blickar till utvisning, fängelsestraff och böter kan bli konsekvensen, och i förlängningen kan en församlings viktiga arbete avslöjas och förhindras.

Det kanske man inte kan tro. Att en svensk organisation som
Ljus i Öster kan vara så intressant för myndigheter långt bort. Men sanningen är att vi har en fiende som vet hur farliga missionärer är när de vittnar om Jesus. Med tiden har övervakningstekniken avancerat och världen blivit mer sammankopplad. Det innebär att det inte bara är papperstidningar som kan hamna i fel hand, utan även digital kommunikation. Därför finns det länder där vi får föra alla rapporter från hand till hand, ända från öst till Sverige.

Här kan du läsa en obearbetad, översatt originalrapport från en kvinnlig missionär som vi nyligen börjat stödja. Hon berättar sitt vittnesbörd om hur hon lämnat sitt hemland för att hjälpa människor i en annan kultur – i Jesu namn. Av säkerhetsskäl har vi strukit över det som inte kan sägas. I det här fallet gäller det namn, platser och årtal.

Jag blev frälst och kom till Herren år ▆▆. Det hela föregicks av att min mor dog i en bilolycka ▆▆, och detta förändrade mitt liv. Min familj var inte religiös, men när jag fick möta döden började jag fundera över meningen med livet. Finns det en Gud? 

Året efter så var det en släkting som började dela med mig om Guds kärlek. Sedan bjöd hon också in mig till en kyrka. Detta ledde till att jag kom till Herren i ▆▆▆▆▆▆▆▆. Jag började förstå att Gud älskar mig och det förändrade mitt liv. 

Under den tiden utbildade jag mig till doktor i ▆▆▆▆▆▆▆▆. Sedan slutade jag den medicinska skolan och flyttade under två år hem till min pappa. Där blev jag engagerad i en församling. Efter två års tid hade ”den första kärleken” till Jesus börjat kallna. Jag gick till kyrkan, men inte mycket mer. 

▆▆▆ kom jag sedan till ▆▆▆▆▆▆▆ för att gå en lärjungaträningsskola. Då visste jag inte att denna skola var för ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Det var ▆ studenter på skolan ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Vi bodde tillsammans och detta var första gången jag verkligen hörde om ▆▆▆▆▆▆▆ på djupet. Innan dess hade jag inget intresse för ▆▆▆▆▆▆▆▆. Däremot hade jag under flera år haft ett intresse för mission, och jag vet inte riktigt hur jag fick det. Men mission har alltid gripit mitt hjärta, sedan jag blev en kristen. 

I slutet av lärjungaträningsskolan började jag be: Gud om nöden är så här stor, så varför ska inte jag sändas ut? Gud började tala in i mitt hjärta genom bibelordet Jesaja 6, om Jesajas kallelse. Det blev ett personligt ord ifrån Gud själv i min ensamhet. Jag behövde inte vänta på något stort, utan Gud talade in i mitt hjärta om detta. 

I ▆▆▆▆▆ bestämde jag mig för att åka till ▆▆▆▆▆▆▆. Jag kände en person som bjöd in mig till landet och jag sa ja. Jag sände in mina dokument, sedan bad jag till Gud: ”Om detta är din vilja så vill jag ha min pappas tillåtelse att åka”. Jag ville också sändas ut från min församling. Detta var viktigt för mig. Jag förstod att man inte kan åka ut ensam utan understöd från nära och kära, och från en församling. Min pappa är inte troende, så jag visste att han inte skulle kunna förstå mitt val. 

Så jag ringde min pappa och sa till honom att jag skulle vilja åka till ▆▆▆▆▆▆▆ för att arbeta som barndoktor. Han lyssnade till mig och sa sedan att han ville tänka på saken. Efter några dagar ringde han upp mig och sa att han gav sin tillåtelse. Min församling var också beredd att stå bakom mig. Så i ▆▆▆▆▆▆▆ flyttade jag dit. Allt var redan klart för mig. Man hade startat en klinik.

När jag ser tillbaka på det så skulle jag inte vilja att någon åkte ut på ett sådant sätt. Den muslimska kulturen var konstig för mig. Jag hade inte tränats i förståelse för andra kulturer. Samtidigt bestämde jag mig för att ha en elevs attityd och lära mig saker och ting. I början planerade vi att åka ut ▆ personer som ett team, men ▆▆▆▆▆ fick inte visum. När jag hörde det så sa jag först till Gud att jag inte kan åka. Men Gud talade in i mitt hjärta (Jesaja 4:10). Du kommer inte att gå ensam, jag går med dig. Och han har gjort det. Han har alltid varit med. Han är trogen. 

Sedan återvände jag till ▆▆▆▆▆▆ och jag visste inte om jag skulle återvända. Jag var ganska trött och psykiskt utmattad och försökte bara överleva. Jag hade en inre smärta som jag inte ville tala om. Så jag berättade bara om de positiva sakerna när människor frågade mig om ▆▆▆▆▆▆. Men Gud började sträcka sig in i mitt inre och förde mig in i en process där jag bland anant behövde förlåta en person. Det visade sig också att jag hade haft felaktiga förväntningar på mig själv och även känt av det ifrån andra. Detta fick jag också ta itu med.

Men på något sätt har mitt hjärta blivit förälskat i ▆▆▆▆▆▆. Jag visste inte om jag skulle återvända. Men en kvinna från ▆▆▆▆▆▆ kom till ▆▆▆▆▆ och hade hört från Gud att hon skulle säga till mig att Gud var med mig och älskade mig. Jag förstod att jag skulle återvända till ▆▆▆▆▆▆. Jag fick bekräftelse från Gud att detta var hans verk.

Jag har berättat för min pappa vad jag gör och han älskar mig, respekterar mina beslut och är också stolt över mig. Men han önskar också att jag ska ha ett normalt liv som doktor i ▆▆▆▆▆▆ och att jag ska gifta mig. 

Jag lever bland människor i ▆▆▆▆▆▆▆. Jag är en doktor och bryr mig om människor. Kliniken är för barn och kvinnor. Den är gratis. Vi hjälper dem med basmedicin. Låt mig få berätta om en liten pojke som ▆▆▆▆▆▆▆. Jag träffade honom tre månader efter att jag kom tillbaka till ▆▆▆▆▆▆▆. Han var sjuk i en obotlig sjukdom. Han behövde få syre 24/7 för att överleva. När jag såg honom första gången, så bad jag bara att Gud skulle hela honom. Men jag visste inte att Gud vill använda mig i processen med denna pojke. Jag tog honom till ett privat sjukhus. Och genom denna process kom hans mormor till tro. Under tiden tillsammans med pojken har jag haft möjlighet att berätta om Guds kärlek för honom. Sedan ▆▆ i år har även hans pappa börjat lyssna på Bibeln. Efter ett tag förstod vi att hela familjen lyssnade. Pojken dog nyligen. Några dagar innan pojken dog så tog pappan emot Jesus. Jag önskade så att att ▆▆▆▆ skulle bli helad. Men det blev han inte. Men genom kontakten med denna pojke har flera personer kommit till tro på Jesus. 

Vårt sätt att arbeta är att vi hjälper människor, och genom det blir vi vänner. När vi sedan är vänner med dem, kan vi dela Guds kärlek. Det händer med många människor att vi kan dela evangeliet. Det är fördelen med att vara doktor. Jag kan tala med alla och folk öppnar upp sig för en. Jag möter både äldre och yngre, barn och vuxna. Många gånger fungerar jag som deras själavårdare. Det kan dock vara tufft. Man får lyssna till många hemskheter. Rent praktiskt fungerar kliniken på följande sätt: Många kommer, men vi kan endast hjälpa 30 personer per gång. Sedan gör vi även hembesök ▆▆▆▆. Då har vi valt ut ett antal familjer med särskilda behov.

En del unga kvinnor har också kommit till tro. Kvinnor i ▆▆▆▆▆▆ får bara (enligt deras män) gå till kvinnliga doktorer, och eftersom det är så få kvinnliga doktorer är det många kvinnor som dör. ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆.

Den mest utmanade saken med att bo i ▆▆▆▆▆ är att det ibland känns som behoven är alldeles för stora. Ibland undrar jag om det gör någon skillnad. 

Månadens support från ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Min församling ger mig 200 USD. ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Kliniken kostar 500 USD/mån. Ett tag låg det på mina axlar att försöka finna support till arbetet. Men nu har den person som har ansvaret för att ta hand om kliniken kommit tillbaka. 

Lägenhet kostar 280 USD ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Ibland har vissa vänner skickat pengar, ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Att inte alltid ha pengar är stressande. Jag har ingen försäkring som täcker medicin och annat.

För egen del möter jag varje vecka andra troende. Av säkerhetsskäl möts vi på olika ställen varje gång. Det är svårt också att leva under en andligt tuff situation. I ▆▆▆▆ är det ”normalt” att ▆▆▆ personer kan dö av en bomb. Och det är tufft. Men på ett sätt så fortsätter ändå det vanliga livet. Man kan inte fokusera på det negativa, i så fall kan man inte bo där. Det är faktiskt något speciellt med landet. En del av mitt hjärta tillhör ▆▆▆▆▆▆. ▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆▆. Och jag fokuserar på att bo där under lång tid. Så länge Gud vill ha mig där. Jag skulle kunna välja att jobba med annat i ▆▆▆▆▆▆▆, men jag tror inte att jag skulle ha frid. Jag vet att flera arbetare kommer att komma. ▆▆▆▆▆ är de som vi jobbar mest med, men vi besöker också andra folkgrupper – ▆▆▆▆. Vi behöver nå alla folkgrupper. 

  • 2019-08-23