”Vi är på väg att bli en kyrka som betjänar sin stad. Det är väldigt viktigt, eftersom människor öppnar sina hjärtan när de tar emot vår hjälp. I nöden finns vi där och kan samtidigt dela evangeliet med kvinnor, män och barn i vår stad”, säger Sasha som är Ljus i Östers missionär i en större stad i Sibirien, Ryssland.
I världens, till ytan, största land finns det många barn som är övergivna av sina föräldrar. Ljus i Öster har nationella arbetare på plats, som gör allt de kan och lite till, för att visa hur Guds barmhärtighet kan se ut i en deprimerande verklighet. Sasha, vår medarbetare, berättar:
”Jag vill berätta om min vän Savelij. Han är tolv år och föddes med rörelsehinder. Han saknar knäskålar och först om fyra år, när han är sexton, kan han få genomgå en operation för att få konstgjorda knäskålar. Vårt team tar hand om honom. Vi köper mat och mediciner. Han behövde en dator för att studera, så vi köpte en till honom. Han har en mamma och två äldre bröder, men vi har inte så mycket kontakt med mamman och vet inte vad hon jobbar med. Savelij är i en svår emotionell och ekonomisk situation.
Han är en vanlig tolvåring, som gillar datorer och hamburgare. Jag har blivit som en pappa för honom och besöker honom varje vecka. Då tar vi alltid en promenad tillsammans, trots att han bara kan röra sig med hjälp av en rullstol. Vi har lärt oss att använda den väldigt bra nu, Savelij behöver verkligen vår hjälp.”
Sashas team jobbar också på ett sjukhus för cancersjuka barn. Ensamhet kan se olika ut, men det finns en sorts ensamhet som verkar vara det svåraste att uthärda. Tänk att du är ett barn och du blir sjuk i blodcancer. Din mamma kan rädda dig, genom en transplantation, men när det väl gäller backar hon och väljer att överge dig. Så ser livet ut för tolvåriga Kolja. När hans mamma övergav honom, tog Sasha och hans team emot honom. Han berättar:
”Vi träffade Kolja när han var tio år. Han fick diagnosen leukemi, blodcancer, och blev inlagd på hematologiavdelningen. I två år har vi hjälpt Kolja. När han kom till sjukhuset, ägde han bara kläderna på sin kropp. De såg faktiskt inte ut som kläder, om jag ska vara ärlig.
Hans mamma är en matchande kandidat för benmärgstransplantation, som behövs för att han ska bli bättre. Allt var förberett, han fördes till St. Petersburg och väntade på att mamman skulle genomföra sin behandling inför transplantationen. Men hon hade haft tuberkulos och upplevde andra hälsoproblem, vilket gjorde att när det väl var dags för ingreppet så backade hon och vägrade. Hon motiverade det med att hennes egen hälsa är viktigare för henne och hon var rädd för konsekvenserna av ingreppet.
Det verkar som att hans egen mor inte bryr sig om honom, men jag vet att Gud gör det. Efter den inställda transplantationen, blev Koljas tillstånd mycket värre och hans kropp gav upp. Han slutade att kämpa. Då skickades han tillbaka till sjukhuset i vår stad och vi fortsätter att vara där för honom. Jag besöker honom varje vecka och ber för honom varje dag. Jag har blivit den person som nu står honom närmast.”
I Psalm 27:10 står det: ”Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.” Ditt stöd gör det möjligt för Sasha och hans team att vara extra-föräldrar för sjuka och övergivna barn. Genom att visa medkänsla kan de vinna nya själar för Kristus. Gud tar emot alla dessa små. Var med i arbetet med evangelisation genom barmhärtighet. Märk din gåva med ”Lokala hjältar Sibirien”.