En mirakulös återförening
Det var det största miraklet som någonsin hade hänt Broder Duan, och han hade inte fått uppleva det om inte hans buss hade gått sönder. Det var en kall decemberdag och han var på resa från en nordlig till en sydlig provins i Kina, när bussens motor plötsligt gav upp i kylan precis när han passerade genom Henan-provinsen.
I ett spontant infall lämnade Duan bussen och traskade iväg över fälten. Han var husförsamlingsledare i norra Kina och vid en ålder av 77 år hade han fortfarande inget hem han kunde kalla sitt eget. Sanningen var att han var djupt deprimerad. Han var på väg för att medla i en tvist mellan några kyrkoledare och var trött på alla stridigheter. När han korsade det frusna fältet tänkte han på, och längtade efter, sin älskade fru som hade dött många år tidigare. Han önskade att hon hade levat och varit där och lyssnat på honom och gett honom av sin omsorg och sina råd.
Han kom till en by och knackade på en dörr. Det var ett litet kors ingraverat på dörrposten. ”Finns det någon här som älskar Herren?” frågade han. ”Jag skulle verkligen vilja ha lite gemenskap ikväll.”
Dörren öppnades av en man i femtioårsåldern och Duan blev varmt välkomnad in. Han märkte att familjemedlemmarna var ivriga och upprymda och det visade sig att de var på väg till en grannby för att lyssna på en kraftfull bibellärare som kom från en stor stad. ”Vad heter han?” frågade Duan. ”Broder Wang”, svarade de.
På väg till mötet berättade de olika historier om denne mystiske Broder Wang. Det var helt tydligt att de älskade honom mycket och en av männen berättade varför. ”En gång när vi hade en samling här och hörde att polisen var på väg för att arrestera oss, hjälpte Broder Wang alla utom vår huvudpastor att fly. När polisen kom var Wang modig nog att köpslå med dem. Han erbjöd sig att åka i fängelse om vår pastor, vars fru var gravid i åttonde månaden, fick gå fri. Polismännen accepterade villkoren och Broder Wang tillbringade de tre nästföljande åren i fängelse.”
När han fick veta att Broder Wang var i 40-årsåldern fylldes Duans ansikte med smärta. ”Jag hade en son en gång som jag bara hann känna i två månader. Han är död nu, men om han hade levt hade han varit 42 år nu. Min fru kallade honom ”julbarnet” eftersom han föddes vid jultid. Jag kallade honom Isak, eftersom vi hade längtat så länge efter att få ett barn.”
Broder Duan berättade sin otroliga historia om hur han och hans fru hade varit evangelister under 1950-talet. De hade vägrat gå med i den av regeringen kontrollerade Tre Själv-kyrkan och anklagades för politiska och kriminella brott. Det var bara en tidsfråga innan de skulle bli fängslade eller dödade, men vad skulle hända med deras lilla bebis?
En natt hörde Duans fru en stark röst i en syn som sa; ”Ge din son till din fiende.” Utan att veta något om det här läste Duan 1 Mos 22:2 följande morgon: ”Ta din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moriaregionen. Offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”
När de delat sina upplevelser med varandra beslutade sig paret för att göra något som Duan hade ryggat till av smärta över varje dag sedan dess. De gav sin lille son till den man som anklagat dem. Han och hans fru var nämligen barnlösa.
När Duan 1978 släpptes ur fängelset, fick han äntligen reda på vad som hänt. Frun hade dött i en fruktansvärd hungersnöd redan 1958, och hans son hade försvunnit tillsammans med sin nya familj i spillrorna av en förödande jordbävning 1975.
När de kom till platsen där evangelisten skulle tala hade redan 200 personer packat in sig i huset. Duan tvingades precis som många andra att sitta ute på gården och lyssna till bibelläraren genom ett öppet fönster.
När Broder Wang började tala blev Duan chockad. Det var som att höra sig själv! Till och med fraserna lät välbekanta. Förvirrad stapplade han fram till fönstret för att få se predikanten. Predikanten stannade upp och det uppstod en stunds överraskande tystnad när de två stirrade på varandra. Mötesbesökarna tystnade när de insåg hur otroligt lika varandra de två männen var rent fysiskt.
”Jag är ledsen att jag avbryter ditt fantastiska budskap,” började Duan. ”Du förstår, jag hade en son som skulle ha varit i din ålder nu. Om han hade levt skulle han ha sett ut och låtit precis som du.”
Då vek sig benen under predikanten och man blev tvungen att fånga upp honom innan han föll ihop på golvet. Han högg tag i sitt bultande bröst och snyftade; ”Är du pappa Duan?”
Alla grät när fader och son återförenades. Predikanten berättade att hans fosterpappa blivit så imponerad av Duans osjälviska handling att han hade blivit en stark kristen. ”Jag är inte din pappa,” brukade han säga till honom. ”Din riktiga pappa är en stor gudsman, full av nåd och kärlek. Han gav dig till mig och jag ger dig all min kärlek och jag vill uppmuntra dig att sätta Gud först, precis som din riktiga pappa skulle ha gjort.”
Wangs fosterföräldrar hade flyttat iväg från jordbävningsområdet innan tragedin, men båda hade dött av cancer. Wang blev evangelist och försökte hitta sin riktiga pappa, men Duan hade bytt namn så många gånger för att undvika att bli arresterad att han hade visat sig vara omöjlig att spåra.
När fader och son fortsatte att kramas och gråta stod de äldste i församlingen upp och talade: ”Vi har fått se en predikan inför våra ögon ikväll: Kristus kom till världen för att rädda syndare – det är kärnan i julens budskap. Precis som Duan överlämnade sin son i sin fiendes händer har Gud överlämnat sin egen son till oss syndare. Låt oss glädja oss åt deras återförening och vår egen försoning med Gud.”