april 8

Guds kärlek fyllde tomheten i mitt hjärta

Blogg

0  comments

Här är Gizems berättelse om hur hon fick sitt liv förvandlat av Gud:  

Mina föräldrar skilde sig när jag var ung på grund av att de inte passade ihop. Jag hade aldrig en lycklig barndom. Jag menar, jag lekte inte i parker och så. Jag kände mig ganska ensam. Första året på gymnasiet var jag tvungen att avbryta mina studier för att hjälpa min mamma att ta hand om familjen. Jag lämnade skolan och började jobba. Jag jobbade i flera år och efter ett tag kände jag hur ensamheten i mig började växa. Jag ville fylla tomheten i mig på något sätt, med jobb, vänner, TV, internet, men inget hjälpte.  

Under tiden hade min bror blivit kristen. Han gick igenom en mirakulös förändring. Han var inte arg längre, skrek inte och sa inte otrevliga saker, utan blev väldigt lugn och avslappnad. Det påverkade mig, men jag funderade inte på varför. Jag kände att jag inte behövde veta anledningen till förändringen.  

Några år senare kände jag ett stort behov av kärlek i mitt liv. Det fanns en tomhet inom mig, jag hade förlorat något i min barndom som jag inte kunde få tillbaka. Så jag började röka och dricka alkohol. Efter ett tag började jag använda cannabis. Mitt liv fortsatte så under flera år. Jag gick ofta till barer och nattklubbar. Men tomheten fylldes inte. Tvärtom, den blev större och tvingade mig att söka efter mer som skulle kunna fylla mitt hjärta. Jag kom hem sent varje kväll och på söndagar sov jag länge. Varje söndag morgon kom min bror för att väcka mig och sa: “Kom igen, vill du följa med till kyrkan?” Ja sa: “Nej, det vill jag inte.” Min bror lämnade mig i fred under en vecka eller två, men sedan började han besöka mig regelbundet varje vecka. Han visste hur mitt liv såg ut och kände min ensamhet. Han började bry sig om mig mer och mer, vara med mig och prata med mig. Vi drack kaffe ihop och gjorde saker tillsammans. Min bror fortsatte att komma till mig, utan att bli trött. Han blev aldrig trött! 

Sedan, en söndag som jag aldrig glömmer, blev jag väldigt arg, gick upp och sa: “Okej, jag kommer med. Men bara på grund av att du sedan ska lämna mig ifred.” Så jag följde med honom till kyrkan. Min bror presenterade mig och sa att det var första gången jag var i kyrkan. De bad för mig.  

Jag hade tidigare varit i en motorcykelolycka och hade på grund av den fortfarande problem med ett knä. Jag hade svårt att stå på benet. Jag behövde en operation och skulle äntligen in till sjukhuset för att genomgå en sådan. Min svägerska och några andra som hörde om det, kom och började be för mig. De frågade: “Får vi be?” Jag sa: “Såklart, men jag tror inte på sådant.” De kom och la händerna på mig och bad. De bad Gud om helande. När de bad, kände jag någonting. Det kändes bra, som ett flöde av kärlek som kom emot mig. Som om någonting smekte mig. Det kändes inte konstigt, utan väldigt skönt. Jag gillade det mycket och det jag kände rörde mitt hjärta. Det berodde inte på orden i bönen, utan det var något som jag kände i den stunden. Och jag insåg, när jag stod upp, att jag inte kände smärta i knäet längre. De bad om helande från Gud, att smärtan skulle avta, och i den stunden helade Gud mig. Det förvånade mig då, hur kan sådant hända? Jag hade haft ont i flera år och behövde en operation, men nu var smärtan borta. Jag började läsa Bibeln, för jag ville veta anledningen till det jag kände när de bad för mig. Vad var det? Jag läste och läste, men jag förstod ingenting!  

Det gick några månader, jag fortsatte att läsa, men mitt liv såg ut på samma sätt som innan. Jag drack alkohol igen och rökte gräs. Jag hade samma vänner som innan, kom hem sent på natten. Så såg mitt liv ut. Under den tiden frågade min bror: “Har du försökt att be?” Jag sa: “Nej, eller jag ber men på det sättet om jag lärt mig, enligt muslimsk tradition.” Mitt sätt att be var annorlunda, det krävdes speciell förberedelse. Han sa: “Vill du be på ett sätt som jag visar dig?” Jag sa: “Jag vet inte hur man gör, men jag provar om du lär mig.” “Okej, det första du behöver veta är att det inte finns någonting mellan dig och Gud, när du ber. Det finns inget hinder. Gud ser på det som händer i ditt hjärta. Sitt med Honom som en kompis och prata bara. Till slut, säg Amen, i Jesu Kristi namn, och avsluta. Försök på det sättet.”, sa han. Det lät konstigt, men jag sa okej. Då försökte jag be.

Jag släckte lampan, stängde dörren och började att be. Jag bad och bad och började om igen. Igen och igen. Jag kände ingenting. Det hade blivit natt. Den natten var den bästa och sämsta natten i mitt liv. Jag vet inte hur det är möjligt att jag upplevde både och under en och samma natt. Det var väldigt sent, jag kände mig ensam och kärlekslös. Jag var trött på livet. Vad ska jag göra nu? Vad mer kan jag göra? Jag jobbar, har vänner, har roligt. Jag gör allt, men det räcker inte. När jag tänkte på allt detta den natten, försökte jag be igen. Jag sa till Gud: “Om du finns på riktigt vill jag att du visar dig för mig idag. Jag har bett i månader, men känner ingenting.” Jag hade min Bibel med mig och jag sa att jag ska be ikväll och när jag är klar ska jag öppna en sida i Bibeln och jag vill se dig på den första sidan jag ser. Jag vill att du ska visa dig själv, snälla visa dig för mig Gud, sa jag. Efter att jag sagt “Amen, i Jesu Kristi namn”, öppnade jag Bibeln och första versen jag såg var 2 Korintierbrevet 6:2. Jag glömmer aldrig den versen, eftersom den förändrade mitt liv. Där står det: “Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.” 

Jag ska försöka förklara vad jag kände i den stunden, så mycket som det går. Jag kände mig varm och kall på samma gång. Jag började gråta och skratta samtidigt. Jag satt där och det enda jag förstod var svaret jag fick från Gud. Jag hade aldrig fått ett svar från Gud i mitt liv innan. Jag fylldes med kärlek. Det kändes som om någon smekte mitt hjärta igen. Jag började gråta, men denna gång av glädje. I den stunden tog jag emot Jesus Kristus som min Herre och Frälsare. Och jag började tro.  

Jag vill säga något kort om vad som hände efter den dagen. Innan var jag en rebellisk person. Jag tyckte inte om människor, jag brukade skrika åt folk och sa aldrig något gott till någon. Jag var arg på allt och alla. Nästa dag, efter den natten, gick jag ut och tittade på människor. Jag såg på dem med kärlek. Jag ville hela tiden gå till andra och berätta vad jag kände och vad jag hade erfarit, det flödade ut ur mitt hjärta. Den dagen blev en vändpunkt i mitt liv. Som jag sa, det var min värsta och min bästa natt. Stunden då jag kände mig som mest hjälplös, förvandlades till den vackraste natten genom Guds bönesvar. Jag slutade med alkohol och rökning. Mina beroenden var borta. Jag behövde dem inte mer. Med Guds kärlek i mitt hjärta, behövde jag inte det andra längre. Jag slutade med allt och jag är tacksam för det, mitt liv är mycket bättre nu. Guds kärlek i mig gjorde det möjligt att sluta på en gång. I stället började jag vara en kärleksfull person.  

 

DELA GÄRNA ARTIKELN I SOCIALA MEDIER!

0 shares

Läs de senaste blogginläggen

167 miljoner människor saknar Bibeln på sitt eget språk

Fem sätt att be för de onådda

”Jag vill se en miljon människor på bönelistan”