Vilka är de? Varför kommer de hit? Vad vill de? Firuz, vår lokale missionär i ett land i Centralasien, beskriver hur de både möts av nyfikenhet och ifrågasättande av folket när de sprider evangeliet i byar och städer.
Firuz ansvarar för ett team som jobbar både i byar och städer och berättar att förutsättningarna är olika för att nå människor, beroende på var de bor och vilka värderingar de har. Det finns endast små grupper av kristna i landet och den dominerande religionen är islam. Våra missionärer i området går till olika byar, besöker hemmen och läser Bibeln tillsammans med människor som är öppna för att höra om Jesus. Målet är att starta husförsamlingar. Projektet leds av två kvinnor, våra lokala hjältar, och än så länge har de nått fyrtio familjer och jobbar aktivt med dem. Det finns dock stora utmaningar. Människor som har visat intresse för evangeliet har ångrat sig och lämnat gemenskapen i hemmen, på grund av grupptryck från grannar.
De två kvinnorna är en del av Firuz’s team och jobbar just nu i två byar som ligger nära gränsen till ett konfliktområde. Efter en tids sjukdom i Covid-19 är de ute på fältet igen. I byarna är det oftast dåligt med el och ingen värme, som leder till att det är lätt att bli sjuk. I varje by har de kontakt med två familjer. Under dagen hjälper de till med praktiska sysslor i hemmen och på kvällarna delar de evangeliet. I några familjer vill männen inte vara delaktiga i det som har med kristendom att göra. I sådana fall pratar kvinnorna med deras hustrur på dagen, när männen är på jobbet. Våra missionärer vill börja bygga upp tre husförsamlingar i tre olika hem i dessa byar.
”Att läsa Bibeln i små grupper och starta husförsamlingar är den mest relevanta strategin i landet för att nå människor, speciellt i byarna. Anledningen är att enligt lagen får vi inte starta några utåtriktade projekt som utgår från kyrkan. På det sättet utgår arbetet inte från en kyrka eller organisation, utan från en person till en annan”, säger Firuz.
Det finns kraftiga inskränkningar i religionsfriheten i landet. Det största hotet mot evangelisation i området kommer ifrån islam och de som vill lyssna på missionärerna kan få stora problem. Bykulturen bygger på stark gemenskap, eftersom människorna lever nära varandra och har en stor påverkan på varandras liv. Alla känner alla och det finns ett stort grupptryck från grannar. Firuz berättar att när deras team besöker hemmen, sätter grannarna press på familjer som fått besök. När någon har fått besök från kristna, ställer grannarna många frågor som till exempel: ”Vilka är de? Varför har de kommit hit? Vad vill de?” och så vidare.
Landet blev självständigt 1991, när Sovjetunionen upplöstes, och sedan dess har intresset för religion vuxit avsevärt. Firuz berättar att islam är väldigt populär bland unga i landet idag. I synnerhet i städerna har människor en stark övertygelse om islam och är aktivt emot kristendomen. För tjugo år sedan var majoriteten av befolkningen osäkra på sin tro, men idag ser läget annorlunda ut och islam sprider sig fort. Antagligen är det ett resultat av att staten bedrev ateistisk propaganda under sovjettiden och det var förbjudet att bekänna sig till en religion och praktisera sin tro. Möjligheten att utöva sin muslimska tro har blivit en synonym för frihet för folket.
Myndigheterna är dock oroade över religiös extremism och har skapat nya lagar som påverkar alla religionsutövare, även dem som är fredliga. All religiös verksamhet måste registreras och följa ett flertal strikta regler; efterlevnaden kontrolleras noga. Barn får inte delta i religiös verksamhet överhuvudtaget. Många islamister har gripits och dömts till fängelse och kristna grupper har förbjudits att bedriva verksamhet. Det finns en rädsla för islamism i landet, också bland folket, och det inflytande som kommer från närliggande länder som Iran och Saudiarabien. Trots det sker islamiseringen snabbt i landet med många anhängare bland unga.
Firuz berättar att människor i städerna är mer misstänksamma och inte så öppna för evangeliet, jämfört med dem på landsbygden. I byarna är människor ofta vänliga och gästfria, de bjuder gärna in besökare till sina hem. De som bor i städerna kan mer om islam och är självständiga. Även om de accepterar dig som person, vill de inte lyssna på dig och det är väldigt ovanligt att någon bjuder hem dig. Det sprids generellt mycket negativ information om kristna församlingar i städerna. Däremot finns inte den sortens press från grannar, som det finns i byar.
Pandemin har självklart påverkat landet, både ekonomiskt och socialt. Matpriserna ökar mycket, arbetslösheten stiger och kriminaliteten ökar. Det är vanligt att människor åker till Ryssland för att jobba, men på grund av coronaviruset har den möjligheten försvunnit. Dessutom fungerar inte infrastrukturen. Trots alla dessa utmaningar fortsätter våra lokala hjältar med sitt arbete. Kvinnorna åker ut till nya byar och skapar nya kontakter med familjer. De är uppfinningsrika och hittar sätt att stötta människor praktiskt i olika situationer och på det sättet visa på Jesu kärlek. Covid-19, ekonomisk kris, islamisering, grupptryck från grannar och förtal har inte stoppat dem. De fortsätter och vi med dem, tills Jesu kärlek nått alla folk.
Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.