Med en bakgrund i Gulag-läger nummer 3 vet Slava vad det innebär att förlora allt och låsas in bakom galler. Men i fängelset tog Slava emot Jesus. Nu är han inte bara fri – han ägnar sitt liv åt att leda fångar till Jesus och till ett nytt liv i frihet.
Sex års fängelse för ”kriminella handlingar”. Så börja- de Slava Ostanins ungdomstid. Han ger inga detaljer, men han hamnade i fängelse i Vladivostok i Fjärran Östern.
– Gud om du existerar – låt mig bli fri!, bad Slava. Ingenting hände. Men i cellen hittade han ett Nya testamente, vars blad fångarna använde för att rulla cigaretter. Han tog det och läste flera gånger. Längre fram blev Slava sjuk och flyttades till ett annat fängelse. Han hamnade på en avdelning med 160 personer. Slava fick en överslaf och fången under, en troende man, såg vilken bok han läste och det slutade med att medfången bad frälsnings- bönen med Slava.
Efter en tid blev Slava förflyttad till ett straffläger – GULAG-läger nr 3 i Chita – och där träffade han några pingstvänner. Slava längtade efter att få en hel Bibel och bad intensivt om det. På dagarna blev han flyttad till läger nr 4 för att man misstänkte att han hade tuberkulos. Där träffade han en man som hörde att Slava hade ett Nya testamente.
– Har du ett NT? frågade han. Jag har två biblar, får jag byta en bibel mot ditt Nya testamente? Slava hade blivit bönhörd och upplevde det som ett mirakel.
Efter att Slava blev frisläppt 1999 mötte pings- tvänner upp och gav honom stöd. Han började
engagera sig i barnverksamhet och tre-fyra gånger
i veckan träffade han gatubarn för att be och sjunga tillsammans med dem. Det var svåra år i landet, men Slava blev inbjuden att studera teologi under tre år i Novosibirsk på de sibiriska lutheranernas Teologiska seminarium.
Året efter kom det ett brev från ett fängelse till kyrkan och Slava skrev tillbaka. ”Jag satt i fängelse och ni besökte mig” – Jesu ord skulle komma att bli en livsstil för Slava som nu började hjälpa fångar. Den nya lagen som kom 2002, att man behövde ha tillstånd för att besöka fängelser, blev inget hinder. Slava var nu diakon, han grundade en organisation och har aldrig några problem med tillstånd.
Slava startade ett ”halvvägshem” (halvvägs till himlen), en plats för frigivna fångar att vara på medan de slussas ut i samhället med en ny livsinriktning. Med bidrag från Sverige kunde halvvägshemmet förverk- ligas. Men efter ett tag brann det ner i en explosiv brand på grund av ett elfel. De boende klarade sig, men allt annat gick upp i rök. Försäkringar täckte det inträffade och tillsammans med extra insamlingar från Sverige, bl.a. från Ljus i Öster och Sankta Clara, kunde ett nytt hem snabbt byggas upp igen.
– Det blev ännu bättre, säger Slava, där vi sitter tillsammans med några av gästerna i det nya halvvägshemmet. 15 gäster får plats och medan vi är på besök ringer ytterligare en man som suttit i fängelse och nu vill ha stöd. – Vi vill att de ska kunna ta ansvar, klara sig själva, bli oberoende och kunna hantera pengar. Ibland trillar de dit, och börjar supa igen, men oftast kommer de tillbaka, säger Slava, som arbetar med långsiktighet och tålamod.
I stort sett varje dag är Slava på halv- vägshemmet och kollar läget och håller i en andakt. Tre–fyra gånger i veckan besöker han fångar i stadens fängelse och ett par gånger i veckan är han på barnhem och ett sanatorium med barn som har tuberkulos och aids.
– Jag brukar samtala med barnen om andliga frågor, berätta bibelberättelser, ge dem böcker eller visa någon film, säger Slava.
Att arbetet gett resultat ser vi under söndagens gudstjänst i den lutherska kyrkan som Ljus i Öster stödjer. Flera som lämnat halvvägshemmet har hittat sina andliga hem i församlingarna i området. En av dessa är Anatolij. Efter sin tid i fängelse hade han hamnat på olika rehabcenter, men det var först med Slavas tålamod och bibelstudier han fick hjälp och idag har hans liv en ny inriktning.
– Nu läser jag fjärde året av teologiska studier och min framtidsplan är att få ha en officiell roll att tjäna Gud, säger Anatolij.
Det Gud gjorde i Slava fortsätter han att göra genom honom. Han är Guds utsträckta hand till andra som hamnat snett i livet. Kanske är vittnesbörd som Anatolijs en av orsakerna till att Slava orkar hålla på så utan att tröttas, och han uttrycker sin tacksamhet över allt stöd han fått från Sverige.