augusti 20

Möte med en verklig Kristinna

Blogg

0  comments

Med en sprucken och pipig stämma börjar kvinnan sjunga. Det är ett entonigt och skränigt läte. Det låter faktiskt anskrämligt om man ska vara ärlig och det är svårt att hålla sig för skratt. Men så ser jag hennes ögon som lyser. Hon tillber Gud. Istället för att skratta blir jag väldigt berörd. Efter ett tag är det dags att byta till nästa sång. Den låter precis likadant. Då kvinnan helt verkar sakna musikalisk förmåga går det inte att skilja sångerna åt med hjälp av melodin och eftersom jag inte kan språket kan jag inte skilja dem åt på det sättet heller. Normalt brukar den äldre kvinnan sjunga ett tjugotal sånger under hennes dagliga andakt. Denna gång nöjer hon sig med en handfull.  

Tillsammans med våra lokala missionärer i Bulgarien har jag blivit hembjuden till en av medlemmarna i församlingen. Värdinnan är en äldre turkisk kvinna som tillhör de fattigare medborgarna i samhället. Hon har varit kristen i några få år och älskar Jesus över allt annat. Huset som vi besöker är litet och sjabbigt. Det ligger i ett område som skulle kunna beskrivas som ett getto. Det lilla huset samsas med några andra enkla byggnader där misären är stor. I två små rum, ett litet kök och badrum bor hon tillsammans med sina två vuxna barnbarn. Båda barnbarnen lider av intellektuell funktionsnedsättning och har en mental förmåga som ett litet barn. De kan bara prata enstaka ord och behöver hjälp med de mest triviala vardagssysslorna. Strax efter att vi kommit in till kvinnan blir vi bjudna på något enkelt tilltugg. En snabb tanke går genom huvudet att jag borde undvika att äta det. Risken för magsjuka är stor och några timmar senare ska jag sitta drygt sex timmar på en buss som ska ta mig till Istanbul. Men jag kan inte med att avvisa den gamla damen. Istället ber jag kort om beskydd för min mage innan jag stoppar maten i munnen. Det är efter det som vi är med om sångstunden som jag beskriver här ovan.  

När det är dags för oss att lämna kvinnan bär jag med mig en känsla av vördnad. Här är en fattig och enkel kvinna som i det ytliga samhället kan betraktas som obetydlig. Samtidigt är det uppenbart att hon känner Gud. Sedan hon blev en kristen har hon valt att leva helt för Jesus. Varje vecka evangeliserar hon och ber för sjuka och hon älskar den lilla turkiska församling som hon tillhör. Då vi går ifrån huset ger vår lokale missionär mig lite mer information om henne. Han berättar att kvinnan lever på en pension som uppgår till omkring 100 Euros i månaden. Trots den extremt låga summan lämnar hon ändå varje vecka fem Euros i församlingens kollekt. Vid de tillfällen hon inte har pengar till kollekten ber hon om att få låna för att kunna ge och när nästa pension kommer betalar hon tillbaka. Hon vill så gärna vara med och ge. Medan jag lyssnar till vår lokale missionär märker jag hur mina ögon tåras och hur jag får svårt att svälja. Jag inser att jag har mött en verklig Kristinna. För den äldre kvinnan är Jesus inte bara en del av hennes liv, utan han betyder allt. I mötet med hennes överlåtelse utmanas jag i min vandring med Jesus. Även om det nu är två år sedan mitt besök, formas fortfarande samma enkla bön inom mig som då: ”Jesus, hjälp mig att bli som henne. Hjälp mig att leva helt för dig!” 

DELA GÄRNA ARTIKELN I SOCIALA MEDIER!

0 shares

Läs de senaste blogginläggen

Drömmen om kristendom i uzbekiska kulturen

Drömmen om kristendom i uzbekiska kulturen

Översättare och bibelsmugglare

Översättare och bibelsmugglare

Hellevis starka kallelse för östmission

Hellevis starka kallelse för östmission