Östra Ukraina: Ett farligt men viktigt uppdrag

”Det är farligt, och vi är inga hjältar, men folk lider ju. Då måste vi försöka hjälpa dem. Vi ber Gud om förstånd att göra det på bästa sätt.” Så förklarar Alexander Pavenko varför han och hans medhjälpare varje vecka reser in i krigszonen i östra Ukraina med nödhjälp.

Det finns en stilleståndslinje mellan de proryska separatisterna och den ukrainska armén i östra Ukraina. Men vapenvilan är bräcklig och det hörs skottlossning i stort sett varje natt. De flesta har flytt från området, men det finns människor som bor kvar. En del bor i halvt raserade hus, andra i källare under sönderbombade hus. De som blivit kvar är de gamla, de sjuka och de fattiga.

I de här områdena fungerar inget som vanligt. Vägarna underhålls inte, en del är minerade och andra bombade. På en del håll har man varken el eller vatten och några livsmedelsbutiker finns inte kvar. Utan nödhjälp skulle människorna inte överleva. Det är här Pingstunionen i Ukraina gör ett jättejobb.

Alexander Pavenko är pastor i Slovjansk. Det var den första stad som rebellerna intog, och två av hans söner och två av hans närmaste medarbetare avrättades kallblodigt av separatisterna. Nu är staden åter under ukrainsk kontroll, men stridszonen ligger bara några mil bort.

– Det bor ju människor där, då måste vi försöka hjälpa dem. En kristen omsätter den Guds kärlek han mottagit i handling för sina medmänniskor. Jesus var en välsignelse för sin omgivning. Det vill vi också vara, säger Alexander Pavenko.

Varje vecka reser man in i krigszonen, iförda orangea västar med texten ”Vi ber för fred” på ryggen. Man gör det för att avhjälpa deras fysiska nöd, men också för att predika budskapet om Jesus.

– Det viktigaste är att presentera Jesus för dem. Folk är intresserade och lyssnar gärna. Vi har faktiskt grundat en ny församling i krigszonen.