I dagarna har en intressant kartläggning om svensk mission och dess påverkan kommit ut. Det handlar om 35 personer som skrivit om hur svensk mission växt fram från 1800-talets början fram till idag, samt hur den bidragit till att lägga grund till olika kyrkor och samfund runt omkring i världen. Kartläggningen är bred och omfattar alla samfund. Resultaten är spännande. Sedan 1800-talets början och fram till idag har omkring 12 000 svenska missionärer sänts ut och verkat i drygt 100 länder. Tillsammans har dessa startat kyrkor runt om i världen som idag har 55 miljoner tillhöriga. S
Sverige har gjort en betydande internationell missionsinsats under årens lopp. Det som kartläggningen också visar är att missionssatsningarna var som störst på 1970-talet. Då arbetade nära 1 800 missionärer från Sverige runt om i världen. 2005, som är det senaste året man har statistik ifrån, var motsvarande siffra 500. Sedan dess vet vi att det har fortsatt att minska. I en artikel i dagstidningen Dagen i våras säger Klas Lundström, docent i missionsvetenskap och en av författarna till kartläggningen, att den nedåtgående trenden, när det gäller missionärer ifrån Sverige, hänger ihop med den förändrade missionärsrollen samt att man från samfunden kommit att betrakta Sverige som ett missionsland. I stället för att sända missionärer utanför Sveriges gränser, lägger man nu resurserna på vårt eget land.
Jag har inget skäl att ifrågasätta Lundströms slutsatser på den svenska missionens nedåtgående trend. Att missionärsrollen förändrats under de senaste 20 – 30 åren är uppenbart och att samfunden i stället har valt att växla upp när det gäller församlingsplantering i vårt eget land likaså. Däremot tror jag inte att dessa två skäl ger ett helomfattande svar när det kommer till de vikande siffrorna då det kommer till Sveriges missionsinsatser utomlands. Det finns ett kompletterande skäl till detta, som är mycket allvarligare och som stavas S E K U L A R- I S E R I N G. Nu är det inte i huvudsak sekulariseringen i samhället jag syftar på, utan snarare den sekularisering som pågår mitt i våra kristna församlingar.
Bara under 2000-talets första tjugo år har till exempel synen på Bibeln som Guds ofelbara ord förändrats avsevärt. Denna förändring går fort och berör alla samfund. Idag är det inte längre självklart att referera till Bibeln som slutgiltig auktoritet när det gäller den kristnes liv. När bibelsynen förändras, ändras även vår uppfattning av Jesus Kristus, likaså himmel och helvete. Om det inte finns ett helvete och om Jesus inte är enda vägen till Gud så finns inte heller något behov av mission. Kan det alltså vara så att den nedgång av missionsinsatser ifrån Sverige som vi ser sedan 1970-talet är en indikation på var vi befinner oss som svensk kristenhet? Tyvärr tror jag att det är så. Det finns dock en del hoppfulla tecken som växer fram mitt i denna verklighet. Svenska Evangeliska Missionsalliansen (SEMA) som Ljus i Öster, tillsammans med fem andra organisationer, var med och startade i våras är ett av dessa tecken. Med Guds styrka vill vi stötta varandra att stå stadigt i vår kallelse till Kristus. Vi vill ta Bibeln på allvar och återigen se ett starkt missionsfokus växa fram i vårt land. Stå med oss du också!