januari 29

Tanja blev lovsångsledare när hon var 10 år

Blogg

0  comments

Tanja var bara tio år när hon först var med och spred budskapet om Jesu kärlek till onådda områden i Serbien. I dag är hon en av få kvinnliga pastorer i landet.

Det är sent på kvällen när Tanja börjar berätta sitt vittnesbörd. Det dunkla ljuset från en ensam glödlampa i vardagsrum- met är inte tillräckligt starkt för att lysa upp hennes ansiktsuttryck. Men ivern i hennes röst avslöjar hur hon älskar att berätta vad Gud har gjort i hennes liv.

– Jag måste säga att Jesus är meningen i mitt liv. Han var min första kärlek. Utan Jesus är jag ingenting, säger Tanja.

Så sent som på 1970-talet fanns det inga evangeliska församlingar söder om Belgrad i Serbien. När Tanjas pappa Dragan Vitakić blev frälst och helad från tuberkulos kände han sig kallad att berätta om Jesus till människor i de områden där det inte fanns några kyrkor. Han är en av grundarna till pingströrelsen i Serbien.

Arbetet som evangelist krävde många långa resor. Tanjas äldre bror, hennes mamma och hon själv följde ofta med på resorna. Tillsammans arbetade de för att vinna människor för Gud.

– I det här området fanns inga evangeliskt kristna. När människor kom till tro började de samlas i hemmen. Sedan byggdes den första kyrkan i Kragujevac. Det blev ett center för evangelisation i centrala Serbien. Vi reste och arbetade sedan i många olika städer och byar. Jag började hjälpa till när jag var tio år gammal.

Samma sommar som Tanja hade fyllt tio år deltog hon på ett läger för tonåringar. Eftersom hon var så ung fick hon inte sova över på lägergården, utan kördes hem till pastorsbostaden varje kväll för att sova. En av kvällarna blev Tanja särskilt påverkad av predikan.

– På den tiden pågick mycket ockulta saker i vårt samhälle. På lägret pratade de om andlighet och om att bli fri från djävulens attacker. Predikanten bad för de tonåringar som ville bli andedöpta. Men ingen bad för mig eftersom jag ansågs vara för liten, berättar Tanja.

När hon kom tillbaka till pastorsbostaden och lämnades ensam i sitt sovrum började hon prata med Gud mitt i natten.

– Jag sa till Gud att om andedopet verkligen var från honom, och att det är bra för alla, skulle han inte vara beroende av någon annan för att ge det till mig. Gud kan göra vad som helst.

Plötsligt började Tanja tala i tungor utan att någon annan var i närheten. Hon fylldes av stor glädje när hon förstod att hon blivit andedöpt.

– Dagen efter berättade jag för mina föräldrar vad som hade hänt. Pappa var glad och frågade vad jag själv tänkte göra nu. Till en början visste jag inte, men jag kände starkt att jag borde göra något.

Tanja hade alltid haft en längtan att lära sig spela piano. Hon sökte in till musikskola, klarade provet och fick en av skolans bästa pianolärare. Tanja tog det som ett tecken från Gud.

– Så fort jag lärde mig mina första hymner sa jag till pappa att jag ville hjälpa till i kyrkan. Därefter började jag tjäna i lovsången. Det fanns inga andra musiker så jag var själv. Det var minst sagt en liten grupp vi började med. Men Gud välsignade mitt liv och han välsignade kyrkan. När vi arbetade tillsammans som familj fortsatte evangeliet att spridas även till andra städer.

Att vara så ung och åka ut på missionsfältet var dock inte alltid lätt. Varje söndag gick Tanja och hennes pappa upp klockan fyra på morgonen. Det tog två och en halv timme att med buss ta sig till orten där de skulle evangelisera. Pappa Dragan Vitakić var noggrann med att vara framme klockan sju på morgonen för att ha några timmar att förbereda sig i bön innan gudstjänsten skulle börja.

– Pappa var tydlig med att det här var något vi behövde offra för missionen.

Under åren blev arbetet mer och mer etablerat. Tanjas mamma ledde kvinnoverksamheten i kyrkan, hennes äldre bror startade ungdomssamlingar och Tanja själv fortsatte utveckla lovsången och barnarbetet. När teamet växte fick

Tanja vara med och se evangeliet spridas till ett dussintal städer och byar. Därifrån tog andra kristna uppdraget vidare och ytterligare ett tiotal städer lyckades nås. En del av de kristna flyttade utomlands och startade upp nya församlingar i Tyskland, Frankrike, Schweiz, Österrike och Sverige. 

När Tanja fyllt 20 åkte hon till England för att studera på bibelskola i två år. Under skolåren blev hon utmanad med en kallelse att börja predika.

– Jag insåg att Gud kan använda mig. Det spelar ingen roll om jag är man eller kvinna.

Strax efter att Tanja kommit tillbaka till Serbien gifte hon sig med Dragan. Han delade inte bara Tanjas pappas namn utan också hans kallelse att arbeta som evangelist.

I dag är det dock Tanja som i praktiken leder det dagliga församlingsarbetet. I evangeliska kyrkor i Serbien är det väldigt ovanligt att kvinnor fungerar som pastorer. Därför titulerar hon sig i stället för assisterande pastor.

– Det har varit svårt att vara kvinna och tjäna i kyrkan i Serbien. När jag och min man åker på konferenser tillsammans har folk svårt att förstå att det inte är den två meter långa mannen (min make) som är pastorn, utan att det är lilla jag. Men det har gått bra. Min bror är gift med en kvinna från England som också predikar i vår kyrka. Så vi är två kvinnor som predikar – det är väldigt ovanligt, berättar Tanja.

– Min pappa är 90 år gammal nu och står som pastor på pappret. Men det är jag som predikar på söndagarna.

Hon och Dragan har nu tre egna barn som alla är med och tjänar i församlingen.

– Vi kallar det lagarbete och arbetar precis som mina föräldrar har lärt oss, säger Tanja.

– När det gäller min kallelse så kommer jag att lyda Herren, oavsett vad andra tror och tycker. Att tjäna Herren är min glädje. Tanja släcker den ensamma glödlampan och går ut.

Kvar i rummet ekar två ord: Överlåtelse och tacksamhet.

DELA GÄRNA ARTIKELN I SOCIALA MEDIER!

0 shares

Läs de senaste blogginläggen

Drömmen om kristendom i uzbekiska kulturen

Drömmen om kristendom i uzbekiska kulturen

Översättare och bibelsmugglare

Översättare och bibelsmugglare

Hellevis starka kallelse för östmission

Hellevis starka kallelse för östmission