mars 16

Unga tjejer bakom församlingstillväxten

Blogg

0  comments

Genom 14 tonårstjejer och ett svenskt missionärspar växte den första kristna församlingen i mongoliska Erdenet fram. 25 år senare är det fortfarande många kvinnliga ledare i den församlingsrörelse som kom att följa. Maria och Magnus A* tror att vi i Sverige har mycket att lära av det som hände i Mongoliet i början av 90-talet.

(Detta är en fördjupande artikel från tidningen Ljus i Öster)

Maria och Magnus var 22 och 26 år gamla när de i slutet av 1991 kom till Mongoliet, utsända av Ljus i Öster och ungdomsorganisationen Ungdom med uppgift. Kommunismen hade just fallit och mongolerna var öppna för nya idéer och tankar. Under året hade landets två första kristna församlingar bildats i huvudstaden Ulaanbaatar. Ganska snart insåg de båda svenskarna att det inte var till huvudstaden Gud kallat dem, utan till den svårtillgängliga orten Erdenet. När en av huvudstadens församlingar sommaren 1992 anordnade en evangelisationskampanj i Erdenet gav 90 personer respons på budskapet. Men istället för att gruppen växte under hösten, blev den mindre och mindre tills den bara bestod av ett gäng tonårstjejer. – Att just de höll fast beror nog på att de var i en mottaglig ålder och det fanns ett positivt grupptryck. Samtidigt var det tydligt att de upplevde Guds kärlek, säger Magnus där han sitter i soffan i lägenheten i Linköping. 14 av tjejerna bestämde sig för att låta döpa sig i januari 1993 vilket blev starten på Jesu församling i Erdenet.

– Nyligen pratade jag med en kvinna som döptes runt de här åren och hon konstaterade hur lite hon och de andra egentligen visste när de gick med i församlingen. De gav en direktrespons från hjärtat och krävde inte att alla möjliga frågor skulle få svar, säger Maria. Församlingen växte snabbt och nya cellgrupper bildades i rask takt, vilket innebar ett stort behov av ledare. De enda som fanns att tillgå var de unga, oerfarna tjejerna. Även om det innebar en hel del utmaningar, tror Magnus att de var förutsättningen för tillväxten.

– Det innebar att vi inte blev en flaskhals, utan församlingen kunde fortsätta växa och nya grupper startades. Kritiken lät inte vänta på sig. Många tyckte att det var oansvarigt att låta nyomvända ungdomar leda andra som just blivit kristna. Dessutom målade vissa ut församlingen som en sekt. Vid ett besök av närmsta UMU-ledaren Jeff Romack pratade de om problemen.

– Han gav oss ett väldigt bra råd: ”Ni kan inte göra något annat än be. Under perioder av stridigheter avslöjas vem era lärjungar litar på; er eller dem som försöker ta över ert ledarskap”, berättar Maria. Att det över huvud taget var möjligt för tonårstjejer att bli ledare i församlingen tror Magnus att de delvis har kommunismen att tacka för – där var kvinnligt ledarskap naturligt. Han tror också att den utbredda nomadkulturen, med den jagande mannen och kvinnan som tar ansvar för hem och barn, har format starka och drivna kvinnor.

– Även om det i Mongoliet finns en syn att mannen är den som har sista ordet, så lyssnar människor även på unga tjejer om de har något relevant att säga, säger Magnus. Samtidigt menar Magnus och Maria att det var karaktären snarare än könet som var avgörande för tjejernas ledarkvaliteter.

– För oss var det tydligt att det var de som hade godast jord. De män som kom till tro i början var inte så öppna och formbara, säger Maria. Magnus tycker att det är svårt att sätta fingret på hur församlingen och den påföljande församlingsrörelsen präglats av kvinnornas framträdande roll. – Men när andra kristna har pratat om rörelsen har de lyft fram den goda gemenskapen som utmärkande och det tror jag att de ledande kvinnorna starkt bidragit till. Maria funderar på om det också kan vara så att kvinnornas tjänande och ansvarstagande roll i hemmen har bidragit till ett tjänande ledarskap i kyrkan. Efter tio år som missionärer i Mongoliet kom Magnus och Maria tillbaka till Sverige och strax därefter åkte de ut på ett lika långt missionärsäventyr igen, till en annan del av världen. Sedan fyra år är de tillbaka i Sverige och Magnus arbetar bland annat med församlingsplantering genom EFK. Han tror att vi har mycket att lära av de kristna i Mongoliet.

– Mongoler övertänker inte saker utan är snabba till handling. När Jesus sa ”gå ut och gör lärjungar och lär dem att hålla mina bud”, är det väldigt praktiskt och inte teoretiskt för en kristen mongol. Det andra vi kan lära oss av är deras betoning på det kollektiva – att uppleva Gud tillsammans och ta rygg på varandra, säger Magnus. Maria tror inte att det finns någon mirakelkur för att få se samma explosionsartade församlingstillväxt som de fick uppleva i Mongoliet i början av 90-talet. Olika omständigheter kräver olika strategier. Samtidigt tror hon att det fanns principer i det arbete de var en del av som vi kan dra lärdom av idag.

– De som blivit kristna var snabba med att dela med sig av det de hört. De grubblade inte över sin egen tro i 10 år utan gav vad de hade. Sedan försökte vi som ledare delegera ansvar tidigt. Det är viktigt att inte vara för rädd för att förlora kontrollen.

DELA GÄRNA ARTIKELN I SOCIALA MEDIER!

0 shares

Läs de senaste blogginläggen

Hemtjänstbesöket räddade Marias liv

Broder Yun beredd att släppa allt och komma till Sverige

2020-09-20 Pingstkyrkan i Arboga